En byrå måste leva och andas reklam

27 december 2010

”Du kan inte göra affärer om du sitter på rumpan.” Hur många byråer följer den levnadsregeln?

När reklambyrån blir mer kontor än byrå, då är det fara å färde. Ändå är det nog vad som ofta händer. Jobbet blir 9–5. Passionen, förutsatt att den finns, får stå tillbaka för ungar som ska hämtas och stadsjeepen tvättas. Det funkar knappast i dagens konkurrens. Eller som Filip Nilsson på F&B uttryckt det: För att resultatet ska bli 10 procent bättre krävs det ofta 100 procent mer tid.

Snart är det väl bara Koskenkorva som säger sig leverera en produkt (vodka) och inte en livsstil. Alla andra företag säljer, påhejade av sina reklambyråer, sköna livsstilar och vill, som det heter, komma högre upp i värdekedjan.

Lever byråerna som de lär? Många gör det inte. Jobbet ska klaras av på kontorstid, även om en byrå, för att ligga på topp, måste leva och andas reklam (utan att för den skull knäcka sig). Tycker man inte om det bör man kanske söka sig till en annan bransch. Reklamarens yrke påminner om artistens. Du är aldrig bättre än ditt senaste släpp (kampanj eller cd).

I rollen som soloföretagare behöver jag vara både säljare och kreatör. Ganska ofta lyfter jag rumpan från stolen och ger mig kvällstid ut på de företagsevenemang som duggar tätt i Malmö. Mera sällan är de större byråerna där. Däremot händer det att jag träffar andra nätverkande solister.

Nyligen avhölls den sydsvenska regionfinalen i ”Entrepreneur of the year”, i regi av Ernst & Young. Presentation av åtta nominerade, innan vinnarna utses. Efteråt mingel där jag kan prata med alla dessa entreprenörer, flera av dem med internationell verksamhet och miljardomsättning.

På en helt annan plats: en säljansvarig projektledare halvslumrar till sena Rapport. Morgonen därpå kliver han upp och läser i Sydsvenskan om vinnarna i entreprenörstävlingen. Väl på kontoret börjar han ringa till vinnarna. Problemet är bara att alla andra byråer i stan också gör det.

Kanske borde de större byråerna införa kvällsskift så att de kan träffa potentiella kunder s a s IRL. Ritsch-PITCH-filibom-bom-bom kan ju inte vara hela grejen.

Även kreatörerna behöver i flera fall säkert också upprumpning. Amerikanska byrådeviser som ”If you don’t show up on Sunday, don’t bother coming on Monday” gillas förstås inte av alla, men kan behöva tillämpas ibland. IRL finns nämligen en hel armé av nätverkande copwriters, art directors, projektledare med flera, som inte tar lönen för given och därför inte är baktunga. Något som både större och mindre kunder börjar upptäcka.

Fotnot. Denna krönika har även publicerats av Dagens Media.

Lämna en kommentar

Svante Nybyggars
Svante Nybyggars på Twitter