Moteld mot den ensidiga Malmöbilden
8 februari 2012”Malmö. Parkernas stad” har blivit ”gangsterstaden”. I omvärldens och även i många Malmöbors ögon är det så. Dags att anlägga moteld.
I radio, tidningar och tv. Överallt får Malmö stryk. Till och med Sydsvenskans lekfulla reklamslogan ”Haur du sitt Malmö så haur du sitt varden”, används i ironisk mening för att svartmåla Sveriges tredje största stad.
Precis som andra städer är varumärket Malmö, för imagens skull, beroende av att medierapporteringen ger en någorlunda rättvisande bild och inte är ensidigt negativ. Malmö konkurrerar ju med andra städer och kommuner om företagsetableringar, turister, studenter och konsumenter. Därför ligger det i Malmös intresse att hantera denna verklighet med de olika verktyg som står till buds: profilering i stort och smått.
Syftet är inte, som i många andra reklamsammanhang, att sälja produkter och tjänster till maximalt pris, utan att arbeta för ett resursskapande som bygger det goda samhället. Genom att verka proaktivt kan staden exempelvis attrahera nya företag när tidigare lägger ned eller flyttar, och blir kanske inte inträngd i ett hörn och ett offer för en negativ spiral.
De facto är alla städer och kommuner konkurrensutsatta. Även när det gäller tävlan om skatteunderlag och nationella respektive regionala satsningar. Dessutom konkurrerar kommunerna med privata aktörer inom exempelvis skolsektorn, barnomsorg, sjukvård och äldrevård. Kort sagt närmar sig de kommunala verksamheterna de privata och vice versa. Och i denna komplexa verklighet kan profilering vara ett värdefullt verktyg även för kommunerna. Förutsatt att budskapet är förankrat hos de egna medborgarna.
Jag kom själv till Malmö som ung pojke i början av 1960-talet. Staden var då ännu en idyll. 1970-talet minns jag som ett grått årtioende. Malmö var en baktung industristad och hade knappast varken tjänsteföretag eller utserveringar. Stadens image sa, att Malmö det bör man undvika. Redan då fick Malmö i medierna heta ”Sveriges Chicago”, även om våldet inte var i närheten av vad det är i dag.
Senare vände det uppåt. Öresundsbron invigdes och Malmö stad antog profilplattformen ”Mångfald, möten, möjligheter”. Malmö stod och står visserligen för skilda världar – med klassmässig uppdelning i olika bostadsområden och etnisk segregation (gäller f ö även Stockholm och Göteborg) – men istället för att bara peka på problemen fanns ambitionen att komma tillrätta med dem och tillvarata den positiva kraft som finns i visionsvärdet ”mångfald”.
Den som idag ser Malmö som ett varumärke i fritt fall skakar förmodligen på huvudet. Och visst finns det åtskilligt kvar för både politiker och polis att göra. Ja, även för oss kommuninvånare.
Allt är emellertid inte nattsvart. Malmö rankades åtminstone helt nyligen på analysföretagens internationella listor över framtidsstäder. Och Malmös utveckling under senare år, undantaget gangstervåldet, stämmer rätt bra in på vad den amerikanske författaren Richard Florida kallar ett samhälle baserat på de tre T:na: Teknologi, Talang och Tolerans. Dessa samhällen, oftast storstadsregioner, lockar vad Florida kallar ”Den kreativa klassen” och når på så sätt en hög nivå av ekonomisk utveckling.
Om profilering är att anlägga moteld mot den ensidiga bilden av Malmö som ”gangsterstad”, och lyfta fram det staden är stolt över, varför inte göra det? Här kan engagerade Malmöbor gör en insats. Dels i mötet med andra, dels via sociala medier som idag är en kraft att räkna med. Inte minst det senare är viktigt. Sociala medier spelade en stor roll under den arabiska våren och bidrog till att diktatorer föll. Nu kan sociala medier spela en stor roll för att i Sverige sprida budskapet om Malmös många goda sidor: ett expansivt näringsliv, en vital högskola, kreativ kultur, fin miljö och ytterligare saker som andra städer önskade att de hade.
Fotnot. Denna krönika har även publicerats i Dagens Media.
Lämna en kommentar
