Från jante till hjälte, typ
11 maj 2009
Näst efter Rockstjärna finns det väl inget ord som är så missbrukat som Entreprenör. Varenda näringsidkare gör numera anspråk på det senare epitetet, hur medelmåttig affärsidén än är.
Och för all del, Nationalencyklopedins definition av entreprenör är knappast glasklar: ”En företagsam person som skapar nytt användarvärde.” Vad är det? Räcker det att kassörskan i livsmedelsbutiken ler lite extra? Positivt är ändå att entreprenörskap är i ropet. Mindre av jante och ensidig kollektivism.
Att snart sagt varje elgitarrist kallas rockstjärna i medierna har vi vant oss vid. Drivkraften bakom denna överdrift är att hitta nya idoler till löpsedlar och tv-format (f ö ett hemskt ord). Elgitarristen, kanske skolad i dataspelet Guitar Hero och inte med skalövningar, riskerar förstås att få sin självbild kvaddad efter de 15 minuterna av berömmelse.
Duktig på att hissa hjältar är också reklambranschen. Kreatörerna bakom en fyndig kampanj blir ofta geniförklarade och uppdragsgivaren med stor budget går in på listan över Bästa kunder. Bra reklamskapande bör absolut inte förringas, men man behöver inte jämföra med Einstein för det. Reklambyråer är dessutom, med några undantag, ganska lika och har ungefär samma repertoar. Lite som att bara skjortsnibbarna skiljer Larz Kristerz från Lasse Stefanz.
Men nu skulle det ju handla om entreprenörer, passionerade och hårt arbetande sådana, med förmåga att åstadkomma det nya användarvärde som Nationalencyklopedin efterlyser. Tre exempel på dem (obs! ej förklädd textreklam, däremot respekt):
– Happy Socks, företaget som enbart säljer strumpor i glada färger och är på väg att erövra världen. Entreprenörerna heter här Mikael Söderlindh och Victor Tell, den senare även grafisk formgivare. Har hört att de reser som skottspolar för att knyta upp nya återförsäljare, senast i USA. Ett år efter starten har Happy Socks sålt för över 5 miljoner kronor. Användarvärde: man blir på gott humör. Jag äger själv fem par.
– Très Bien Shop, en modebutik på Malmös hippa Friisgatan. Majoriteten kunder finns dock utomlands, bland annat i New York. De köper via butikens internetsajt. Målet är att om något år omsätta runt 20 miljoner. Framgångsformeln är utvalda varumärken inom både streetwear och konfektion. De unga entreprenörerna – Hannes och Simon Hogeman, Björn Lindén och Jakob Törnberg – sköter själva sin marknadsföring. Bara att prata med dem ger energi.
– Dan Olofsson, välkänd it-entreprenör. Jag lärde känna honom 1996 när hans bolag Sigma förberedde för börsintroduktion. Bolaget växte och växte och delades senare i tre. Han förkroppsligar allt som krävs av en superentreprenör. När sover karl’n? Tillsammans med bland andra hustrun Christin och brodern Sam bygger han nu ut det internationella välgörenhetsprojektet Star for Life, vars logotyp för övrigt dominerar MFF:s fotbollströjor.
Att Sverige behöver fler drivande entreprenörer är klart som korvspad. Inte minst i dåliga tider. Tur är det kanske då att så många känner sig kallade. Dock är konkurrensen tuff. Eller som det heter i Jantelagen 2.0: ”Du ska inte tro att det bara är du som är något.”
Fotnot. Krönikan har även publicerats av Dagens Media.
Lämna en kommentar
Sune
Happysocks är en lysande idé. En man har ju normalt bara slipsen som färgklick, men nu också strumporna. Hoppas det går bra för dessa entreprenörer. En enkel idé, men samtidigt ovanlig.
Per P:son
Jag handlar ganska ofta på Très Bien i Malmö, som har ett grymt sortiment. Sånt man annars måste till London eller NYC för att hitta. Coolt att det går bra för killarna. Det är dom värda.