Nedslag i Berlin
7 mars 2013
För en copywriter med ett förflutet som reporter, är det kul att emellanåt skriva journalistiskt. Som i populärkulturtidskriften Nya Upplagan.
Alternativt mode i Berlin
Svante Nybyggars är copywriter med ett nördigt intresse för jeanskultur. För att få inspiration reser han till Berlin och Europas största modemässa, Bread & Butter 2013. Här handlar det mer om streetwear än fashion. Platsen är före detta flygplatsen Tempelhof, som spelade en viktig roll när Berlin befriades från nazismen.
Mäktigt, är det första jag tänker redan utanför entrén. Tempelhof byggdes på 1930-talet, i tung klassicistisk stil. Det gulaktiga stenmaterialet ger ett påkostat intryck, liksom flygelbyggnaderna i bågform.
Inne i incheckningshallen vimlar det av människor, och ett bagageband är en naturlig del av showen. Att sen kliva in i ankomsthallen är som Sesam, öppna dig. Närmare 600 utställare, varav de större som G-Star, Marc O’Polo och Scotch & Soda har megasizemontrar. Det är nu inte min påse. Jag söker det mer genuina, det hantverksmässiga och miljömässigt mer nytänkande.
I en anspråkslös inhägnad, i det som tidigare var flygplatsens ”Fire Department”, träffar jag Hideto Suzuki, designern bakom Pedaled, ett nytt företag som gör vintageplagg för urbana cyklister, en växande global rörelse.
Mr Suzuki och jag hälsar medelst bockande på japanskt vis. Han berättar om jackorna och byxorna som är allt annat än de sporttrikåer som europeiska män ikläder sig, när de i klunga ger sig ut på landsvägarna med 21-växlade cyklar. I Mr Suzukis fall handlar det om att cykla med stil. Han ger ett närmast fromt intryck, men förlorar ordet till en pr-kvinna som uppfattat att jag är ackrediterad som Press (har ett förflutet som journalist). Genast för samtalet över till business, hon förklarar att Pedaled nu ägs av brittiska Brooks, ett märke du läsare möjligen har på din cykelsadel, om den är av skinn.
Som finsmakare är det roligast att lära känna varumärken innan de är för stora och kommersiella. Därför bockar jag ännu en gång, nu inför representanten från Flat Head, Masaki Horiuchi, en höjdare i företaget. Det andra finsmakarmärket, Momotaro, har skickat en europé, Rob Driessen, vi nöjer oss med en handskakning.
Om du aldrig hört talas om dessa japanska denimmärken, no big deal. Det visar bara att du inte bryr dig om denimtjocklek (ounce per square yard) eller om trådarna är vävda på ursprungligt vis. Inte heller skulle du vilja eller kunna betala 3 000–4 000 kr för ett par jeans eller en jeansjacka. Till försvar för oss som gör det, är att jeans kan vara ett intresse precis som värsta motorcykeln och dyrviner är det för andra.
Momotaro och Flat Head är praktiskt taget omöjliga att få tag på i Sverige, även om nördbutiken Meadow of Malmö lyckades i ett fall. Japanerna gör det dessutom svårt för nätshoppare genom att ofta ha sajter på japanska.
I fallet med svenska Nudie Jeans Co är det liksom tvärtom: Big in Japan. Japan är största marknad för det göteborgsbaserade företaget, berättar Palle Stenberg, vd och medgrundare av Nudie ihop med två bröder.
Palle och jag enas om att gräset är grönare på andra sidan, även i jeansbranschen. Japaner, tyskar och andra nationaliteter tycker det är coolt med ett märke från lilla Sverige. Givetvis hjälper det till att Nudie fångat tidsandan i sin design och hörde till de första i världen som lanserade ”ekologiska jeans”.
Andra svenskar jag möter i mässvimlet är det tidigare skateboardproffset Greger Hagelin, nu vd för det egna märket Wesc, samt Peter Hilmersson, ena halvan bakom Meadow of Malmö.
Den medievane Hagelin, vars företag bröstar av med en rejäl monter, hävdar att man var först bland världens modeföretag med att göra hörlurar till fashion. Malmöbon Hilmersson är dels här i rollen som inköpare, dels som designer av kängor, i samarbete med kanadensiska Viberg Boots. Ännu ett märke för konnässörer. Viberg har som namnet antyder svenska rötter, farfar Viberg utvandrade i början av 1900-talet. Fortfarande är det ett familjeföretag där man gör allt för hand; Brett Viberg, hans far, mor och bror. Kreddigt såklart. ” Vi tillverkar bara 30 skor om da’n. De flesta går till Japan”, förklarar Brett.
Peter Hilmerssons förstlingsverk som designer, ihop med ”Stoffe” Åkesson, är lovade publicitet i Men’s File och The Heritage Post (THP), två internationella magasin som speglar den alternativa modescenen.
På mässan växlar jag några ord med Stefanie Koybayashi, chefredaktör för THP. Trots att tidningen ännu bara kommer ut på tyska är den ett måste för jeansfreaks världen över.
Jeansbranschen är global, men ändå liten. En community där alla verkar känna varandra. Inte underligt att Peter Plotnicki ser bekant ut fastän vi aldrig träffats tidigare. Han är ägare, ”Inhaber”, till Merz b. Schwanen, ett märke för hantverksmässigt tillverkade farfarströjor och varma sockor med känsla av arbetarbod. Märket säljs i utvalda butiker i de svenska storstäderna.
Inflytelserika personer som Peter Plotnicki agerar också modeller i den internationella branschpressen och blir subkulturella profiler. Tyvärr finns det inga svenska magasin som intresserar sig för den alternativa scenen, Café och King är inte för oss som vill gå på djupet.
Sugen på att besöka Bred & Butter? Dessvärre riktar den sig bara till utställare, inköpare och medier. Nyheterna från mässan kommer i en butik nära dig till hösten och kommande vinter. Förutsatt att butiken är på.
Lämna en kommentar
